malinskan

Dagen har mest gått i solens tecken. Jag gillar solen. Jag gillar att sitta i solen med en bok i ena handen och en kopp kaffe i den andra. Gärna ensam. Situationen var precis som beskriven ovan när en äldre (!) man idag försökte konversera med mig. Jag ville sitta ensam i solen med min bok och mitt kaffe och försökte vänligt men bestämt dissa honom. Det gick inte och till slut gav jag med mig.  Kom då att tänka på den finaste dissen jag gjort i livet. Den utspelar på Stureplan av alla ställen och jag var inte på mitt vanliga trevliga humör :) och ville egentligen inte vara där. Kommer inte ihåg varför. Hur som helst så skickade en kille fram sin kompis till mig för att prata eftersom vi båda kom från Småland. När människor som kommer från närliggande orter träffas så är det inte helt ovanligt att de försöker hitta gemensamma bekanta och kopplingar. Så var även fallet denhär kvällen. Förstod jag det som i alla fall. Han fiskade efter en eventuell gemensam bekant vid namn Dag.

Han: Så du är från Bankeryd? Jag är från ....... (annan liten håla i Småland)
        Känner du nån Dag?
Jag: (Ser mycket skeptisk ut, Småland är ju inte helt litet.) - Eh, vet inte. Vilken Dag? (Ge mig ett efternamn liksom)
Han: (Med villrådig och flackande blick) - Jag vet inte. Någon Dag!!!
Jag: (Tänker att killen är dum på riktigt och har väldigt svårt att dölja vad jag tänker) - Nääää, skulle inte tro det.
Killen backar snopet undan och hans vapendragare dyker fram: - Usch vad du är tråååkig! Du måste vara den tråååkigaste tjej jag träffat!!
Jaha, tänkte jag. Kanske det. Bara för jag inte känner varenda lite sketen Dag i hela småland bara by förnamn.
Sen spillde en tjej ett glas rödvin över mig och jag gick hem. Väl hemma i min lägenhet med tandborsten i mun så insåg jag vad det var den stackars killen försökt fråga den mest skeptiska bruden på Obaren:
-Känner du för att seeees nån dag?
Upps! /m