Bla bla bla...bara för dig som orkar med lite svammel.
En man berättade för mig i helgen om sin C-uppsats han skivit. Den handlade om tonåringar och relationer och vilka de vänder sig till när de har problem. (De vände sig till sina föräldrar när de verkligen hade problem, men sa först att de inte hade några problem och att de i så fall vände sig till kompisarna. Sen kröp det som sagt fram att det inte var så.) Ett bifynd av hans intervjuer var att tonåringar ofta, när de ska berätta om sig själva eller visa vilka de är, "berättar" om den person de önskar att de var, något slags ideal-jag. Den de vill vara och vill att andra ska tro att de är. Tex den populära tjejen som alla vill vara med, som aldrig känner sig utanför, hänger med sina kompisar och inte har några problem. Sen finns den riktiga berättelsen om tjejen och den ser inte alltid likadan ut. Den om tjejen som är rädd för att inte passa in eller inte vara tillräckligt bra och populär eller att bli tittad snett på. Men den berättelsen kommer inte så ofta fram och visas helst inte upp för omvärlden. Möjligvis för föräldrarna kanske. Ja hjälp, tänkte jag. Usch vad jobbigt att vara tonåring. Tänk att vara så rädd för att visa vem man verkligen är och att inte bli omtyckt. Att inte kunna visa sina svagheter utan försöka visa upp nån önskebild av sig själv. Tur att man växt ifrån det. Eller har man? Hm, till viss del har man (jag)(man ska tala i jag-budskap när det gäller sånna här saker, det blir mer konkret då) nog det. Men vad jag har kommit på är att jag kan presentera en önskebild av vem jag är för mig själv. Hör ni hört så dumt. "Nej, jag är inte rädd för det och det och inte bekymrar jag mig för det, nej det är inget jag känner att jag behöver och bla bla blaa." Och sen har jag intalat mig själv att jag är sån och kan leva i tron att det är så och simsalabim - jag behöver inte ens visa mina svagheter för mig själv! Kalas. Det är väl en svaghet om något, att inte kunna visa att man har några svagheter. Hade jag haft den svagheten hade jag försökt dölja den väl och absolut inte skriva om den här på världs vida vebben. Så dum skulle jag ju aldrig vara.
/m
