malinskan

I kväll vet  jag inte riktigt vad jag ska skriva. Tillfällig skrivkramp har uppstått. Tror det beror på att jag just pratade med A som lyckades lista ut att jag skulle skriva på bloggen nu och jag kände hur hennes förväntan steg vid tanken :) Då är det ju lätt att få lite prestationsångest. Pappa trillar just in genom dörren. Han har visst varit ute och åkt inlines runt Rocksjön. Så himla huritgt. Jag önskar att jag hade lite mer av det i mig. Var faktiskt ute och cyklade igår,  ända från bankeryd och uppför backen til torp och nerför backen mot stan, längs vätterns strand och bort till vollybollnäten vid vätterstranden. Hängde lite där innan jag cykla hem igen.
Ikväll har jag var varit på fest för min goda vän och hennes nyblivna man. De gifte sig i Etiopien för ett tag sedan och nu fick vi blekfisar här hemma chansen att gratulera dem. Det var så kul att få se dem.
Nä, nu somnar jag. Dags att ge upp. Jag kommer tillbaka en annan dag.
/m

Sitter i min lya och känner viss håglöshet. Har suttit ute och läst en rapport som vi nog kan använda till vår uppsats. Men det blåste ju så infernaliskt så jag gick in. Skulle kunna städa, det kan man ju alltid men jag ska ju snart åka härifrån så det känns lite omotiverat. Kan fortsätta kolla på artiklar till uppsatsen. Det skulle vara en bra idé. Men jag är inte sugen. Kan packa lite för hemresan på torsdag morgon. Men sånna saker tar bara onödigt lång tid om man gör det långt i förväg. Har man ingen tid på sig att göra det så går det jättefort. SKulle dock vara bra att göra det idag eftersom vi har insparksfest direkt efter skolan i morgon och det är inte så peppigt att packa sent på kvällen efter en fest om man vet att man ska upp sex dagen därpå. Bätte att göra det idag. Ska också kolla vad jag ska ha på mig på L & A välkommen hem/bröllopsfest på lördag och inte glömma att packa ner det. Stryka det jag tänkte ha på mig på festen i morgon, hitta ett strykjärn kan bli första etappen på det uppdraget! Vet inte om det är ngn core-träning i kväll. Om det inte är det ska jag ge mig ut och spriga istället. Hm, det låter som jag har några alternativ att välja på den närmsta timmen. Tror ändå att jag ska börja med att göra kvällens sallad som jag ska äta sen. Jag har ju som sagt börjat mitt nya liv med nya kostvanor. A, jag sköter mig som du märker. Så, nu kan ni andas ut när ni vet vad jag ska ha för mig här hemma. /m

En man berättade för mig i helgen om sin C-uppsats han skivit. Den handlade om tonåringar och relationer och vilka de vänder sig till när de har problem.  (De vände sig till sina föräldrar när de verkligen hade problem, men sa först att de inte hade några problem och att de i så fall vände sig till kompisarna. Sen kröp det som sagt fram att det inte var så.) Ett bifynd av hans intervjuer var att tonåringar ofta, när de ska berätta om sig själva eller visa vilka de är, "berättar" om den person de önskar att de var, något slags ideal-jag. Den de vill vara och vill att andra ska tro att de är. Tex den populära tjejen som alla vill vara med, som aldrig  känner sig utanför, hänger med sina kompisar och inte har några problem. Sen finns den riktiga berättelsen om tjejen och den ser inte alltid likadan ut. Den om tjejen som är rädd för att inte passa in eller inte vara tillräckligt bra och populär eller att bli tittad snett på. Men den berättelsen kommer inte så ofta fram och visas helst inte upp för omvärlden. Möjligvis för föräldrarna kanske. Ja hjälp, tänkte jag. Usch vad jobbigt att vara tonåring. Tänk att vara så rädd för att visa vem man verkligen är och att inte bli omtyckt. Att inte kunna visa sina svagheter utan försöka visa upp nån önskebild av sig själv. Tur att man växt ifrån det. Eller har man? Hm, till viss del har man (jag)(man ska tala i jag-budskap när det gäller sånna här saker, det blir mer konkret då) nog det. Men vad jag har kommit på är att jag kan presentera en önskebild av vem jag är för mig själv. Hör ni hört så dumt. "Nej, jag är inte rädd för det och det och inte bekymrar jag mig för det, nej det är inget jag känner att jag behöver och bla bla blaa." Och sen har jag intalat mig själv att jag är sån och kan leva i tron att det är så och simsalabim -  jag behöver inte ens visa mina svagheter för mig själv! Kalas. Det är väl en svaghet om något, att inte kunna visa att man har några svagheter. Hade jag haft den svagheten hade jag försökt dölja den väl och absolut inte skriva om den här på världs vida vebben. Så dum skulle jag ju aldrig vara.
/m