Trög-knä
Ikväll kunde jag inte motstå frestelsen längre. Tanken på att börja köra igång med core-träningen på tisdag gjorde mig alldeles sprittig i benen och hela jag bara längtade uuuut. Ut till the green pastrures, frisk luft, känslan av vinden genom håret och svetten som rinner ner i ögonen så det svider. Löparbrallorna åkte på och jag tog första testrundan efter en en månads vila av trög-knät. För att göra en kvarts historia kortare så gick det inte. Jo ,det gick en liten stund men sen gjorde det ont. Aj, vad ont det gjorde. Jag fick gå hem. Kände mig som världens ensamaste icke-löpare och försökte föreställa mig ett liv utan turer på mjuka skogsstigar. Det gick inte heller. Jag blev lessen.
/m - rätt och slätt bara m
/m - rätt och slätt bara m
Kommentarer
Postat av: anna s
Men lilla gumman, det låter inte roligt. MEN jag tror bestämt att du i framtiden kommer att kunna springa kors & tvärs på dina små skogsstigar...bara kanske inte just denna hösten. Kan det inte vara så?? Kram på dig
Postat av: erik
jag kan mer än en gärna stå över springandet i sympati och stå jämte och se på eländet.
Trackback
