malinskan

Hade redan innan jag läste din kommentar funderat lite kring frågan om vem man tillåter sig att bli influerad av. Och sen kommer du och slår huvudet på spiken. (eriks kommentar om blondinbella finns att läsa på föregående inlägg) Redan som hyfsat ung flicka hade jag tankar kring frågan då jag lite nu som oftast läste tidningen veckorevyn. Såg den som lite trevligt tidsfördriv men insåg samtidigt att den var full av ganska mycket skit och försökte tala om för lilla malin hur hon skulle vara för att duga och vara en allmänt lyckad tonåring. Visst, man kan läsa saker och ta avstånd från innehållet men frågan är hur mycket det ändå påverkar ens sätt att tänka, i detta fallet om mig själv. Som texten lyder i den gamla goa dängan:  "God above invade my soul, i become what i behold". Det jag vilar mina gröna på, eller lånar mina öron till, påverkar mig nog i högre grad än jag vill tro. Jag blir fridfull och lugn av att blicka ut över öppet hav. Jag blir arg, ilsken och på krigsstigen då jag lyssnat på truddilutten "that bitch have to die" (eller hur den nu går, men jag tror du fattar poängen). Eller kanske är jag en extrem känslomänniska som påverkas så av intryck runtomkring mig. Men det finns det inte så många andra tecken på....

Någon jag gärna låter mig influeras av är den kloka mannen Tomas Sjödin som jag var och lyssnade på i helgen som gick. Mer ödmjuk människa inför livet får man leta efter och jag önskar jag kunde lära mig att, liksom han inte bli bitter av det grymma som händer i livet utan lära sig något bra av det. Så, när jag i kväll gick ut till tv-soffan för att titta på sex and the city så tog jag med Tomas bok "eftervärme" (rekommenderas varmt) och läste i reklampausen. Bra och dålig input för kvällen är därför lika med plus minus noll :)
Ha det gott brodern min.
kram /m