malinskan

Har nu överlevt en vecka och en dag på egna ben som barnmorska. Det är roligt men känns vingligt på benen. När jag skulle gå mitt första pass hade jag mardrömmar om att jag skulle få gå på snitt eftersom jag inte gjort det under mina intro-veckor. Kändes inte så stabilt helt enkelt. Självklart så har förmiddagspersonalen laddat med en riktigt fin och snitt-förberedd mamma när jag kommer till jobbet. Fick med mig en till barnmorska upp på operation som kunde vara lite moraliskt stöd men jag och undersköterskan som också gjorde sin första dag utan snitt i bagaget klarade biffen fint. Väl nere på avdelningen ingen så var det dags igen. För snitt alltså. Man undrade ju lite om det var ett skämt men icke. Bara att fixa iordning och knata upp igen. Denhär gången var jag så trött due to brist på mat att jag inte orkade vara minsta nervös och allt flöt på fint. Jag fick till och med assistera på operationen eftersom det bara var en läkare med. Kul kul och efter min första "riktiga" dag så var garanterat min snitt-rädsla botad. Bring them on bara!!! Åh, måste även få ge en guldstjärna till en av mammorna som kom med kinamat till mig på kvällen innan jag skulle gå hem! Min lycka visste inte ens vad den hette efter ett helt pass utan föda. Vilken ängel!!
Så tja, nu har en vecka förlutit och jag har pysslat med lite av varje, BB-avdelning, akutrum, amniotomier och sugklockor. och mycket skratt.  Det är kul, läskigt, rushigt och spännande och jag har en bra känsla. Jag tror det kan bli bra dethär......
kram/m