Status
Jag har helt klart för mycket ledig tid. Jag skulle ju göra något vettigt nu på fm och ändå har jag hamnat med en kopp kaffe i soffan framför fejjan (facebook, om någon skulle ha missat detta fenomen) Min vän Valle var här igår och jag beklagade mig lite över hur lat jag blivit nu andra veckan på min semster. Han förstod inte alls vad jag menade utan tyckte det lät som att jag utnytjade min semester på absolut bästa sätt när jag vilar så intensivt. Det jag tycker är lite läskigt är att jag har börjat formulerat mina inre tankar i form av fb-statusar. "Malin är ute och går, Malin är ledig, Malin dricker kaffe, Malin ska ut med familjen i kväll, Malin vill inte boka läkarbesök för sitt knä, Malin har läkarskräck (som iofs räknas som botad) Malin börjar inse att hon kanske inte kan springa st eriksloppet, Malin funderar på att baka bullar, Malin har för första gången tvättat sitt korta hår (Malin har verkligen klippt sig) Malin behöver mer rutiner i sitt liv, Malin ser fram emot att träffa syskonen på söndag, Malin vill kapa sitt knä, Malin är fejsboks-beroende, Malin längtar efter en löprunda, Malin undrar om det är en bra idé att simma, Malin planerar en lunch med x-klassisarna, Malin har inte kommit in i sin nya bok trots att den verkar bra, Malin slänger ut krokar, Malin känner lugnet, Malin ska ställa sig i bostadskö-snart, Malin har det bättre än många andra en torsdag som denna, Malin ska till Gränna med mor i morgon, Malin har lyssnat på Sonja Aldén i tre dygn, Malin är gla att hon slipper laga lunch, det finns lax i kylen, Malin funderar över sitt liv och vart det ska barka hän, Malin funderar över vart hon VILL att livet ska barka, Malin tar en påtår"
Happy Thursday! /m
Happy Thursday! /m
Kommentarer
Postat av: Maria Mohlin
Malin, det låter som du behöver hjälp med att komma ur ett facebook-beroende :-) du kan ju i alla fall trösta dig med att du inte är ensam. Jag vet en viss A som är likadan :-) tack för en underhållande blogg.
Postat av: A
Vadå, skulle jag vara beroende va? höh, ge dig på nån annan va...:)
Postat av: m
Det var tack vare a´s erkännande som gjorde att jag vågade komma ut ur garderoben. Känns skönt att inte behöva smyga längre och att det finns folk som förstår.
Trackback