30-årig bröllopsdag
Idag fick pappa gå och hämta sin cykel som mamma hade lånat, låst och ställt utanför sitt jobb och sedan glömt där. Hon hade lånat den eftersom hon inte hittat nyckeln till sin egen cykel. Nycklar som tappas bort är vanligt förekommande både hos mig och min mamma och pappa verkar tycka att det är lite konstigt och har ofta gett sin syn på saken. Så även i kväll. " Jag tror att du skulle må bra av att skapa rutiner i ditt liv. (mamma alltså) När du kommer innanför dörren så ska du tänka, nu har jag nyckeln i handen och nu hänger jag in den i nyckelskåpet. Då vet du ju att du har den där." Både mamma och jag tyckte att det var en bra tanke. Men vi vet ju båda två, och säkert fler med oss, att den situationen aldrig infinner sig, att man står innanför dörren och har nyckeln i handen. Den har ju alltid slunkit iväg någon annanstans. Fickan, en av alla väskor och fack, en krok på vägen in i hallen, någon annans ficka, låset. Finns många ställen att lägga en nyckel på på väg in genom en dörr. Jag tyckte i alla fall att det var fint av pappa att kunna ge mamma ett så konstruktivt förslag på förändring för att förekla vardagen. Efter alla dessa 30 år (bröllopsdag idag, hurra) med samma återkommande nyckelproblem. Det tyckte mamma med. Hon menar att hon har en tålmodig man. Hon menar även att min man också behöver ha den egenskapen.
/m
/m
Kommentarer
Postat av: erik
jag måste medge att även jag som ofta pekat på mammas uppenbara brist på att minnas objekts position i rummet har börjat drabbas av detta fenomen. mycket egendomligt.. vad är det för gener hon delar med sig av egentligen?
Trackback