Jag har en dröm...
om det perfekta cykelloppet. Då jag bara glider fram längs en landsväg på min racer-cykel i en såndär snygg klunga med andra snabba cyklister. Det är inget jobbigt inte, nä vi bara rullar backe upp och backe ner och snusar förbi bilarna som fastnat i bilkö i semesterstockningen. Det lär nog tyvärr förbli en dröm för jag har inte några ambitioner att ens sätta mig på en cykel de närmsta veckorna. Jag kan inte för det gör sååååhåhå ont i rumpan. 5 timmar (eller vad det var) på en cykelsadel sätter sina spår. Men det var det värt. Jag har aldrig tagit mig så långt som 9 mil på en och samma dag. Min taktik var att ta rygg på någon som såg ut att veta vad hon gjorde men ändå inte höll ett rasande tempo och sen försöka hänga på när det gick undan och försöka att hålla mig bakom när det gick långsamt. Det kunde också vara svårt men det var nog väl att jag gjorde det ibland annars hade jag nog blivit väl trött. De första 3 milen tänkte jag att "det här kan jag gärna göra igen, trevlig utflykt" 4-7 milen började jag komma på andra tankar. 8e milen var jobbig, blåsig och stigande. 9e milen kom jag på arrangörerna med att ha förlängt med minst 5 km. Men i mål kom jag och innan jag och E åkte hem så fick vi oss ett svalkande bad i Motalaström. Årets första. Inte bara i Motalaström men överhuvudtaget.
Det var en härlig dag ute i naturen som jag kan rekommendera för er som vill göra något uppfriskande nästa år!
/m
