malinskan

Idag tänkte jag att jag skulle gå en promenad i smålands vackraste bokskog som finns här i stan. Men det gjorde jag inte. Istället var jag hemma och hade ett riktigt storbak med bullar kakor och muffins. Livet kan ta överraskande vändningar ibland. Efter lite fika med johan och kristina tänkte jag avverka elva-kilometarn i fyllerydsskogen. Det är inte alltför ofta jag orkar ta mig ända dit för att springa men nu föll andan på. Gla i hågen cykla jag dit och precis när jag börjat lunka på så kom de största regndroppar jag skådat och kastade sig över mig. Tänkte att det nog bara skulle komma en lite skur så jag fortsatte. Vädret är ju ombytligt nuförtiden. Men när jag var så blöt att jag inte kunde bli blötare ens om jag hoppade och dansade genom vattenpölarna (det gjorde jag inte, men jag vill bara beskriva hur blöt jag var) så beslöt jag mig för att det inte skulle bli elva km denhär dagen. Jag vände. Och sprang fel. Typiskt, tänkte jag skrattande för mig själv. Är det nån som springer vilse i skogar så är det jag, speciellt om det regnar, då är det verkligen jag. Men när jag chansat i ett par korsningar för mycket så tyckte jag inte att det var roligt längre. Det var bara blött och kallt. Efter ett tag kom jag i alla fall tebax till cykeln min och kunde ta mig hem. Väl hemma igen sken solen från en klarblå himmel och jag kunde hänga ut mina urvridna kläder på tork och få lite mat i magen. Får planera in en ny runda i Fylleryd i veckan. Vad vill jag då säga med detta? Jo, att livet blir inte alltid som man tänkt sig men oftast blir det bra ändå i slutändan. Eller, att den som ger sig ut för att springa precis post-förkylning, kanske får vara beredd att sota för det.