Non thinking century
För den som undrar varför inläggen uteblivit på senare tid så ligger förklaringen i att jag har slutat tänka. I alla fall för ett tag. Inget tänkande - ingen blogg. Det säger ju säg självt. Hualigen. Jag tycker jag har tänkt för mycket på alla livets bekymmer och egendomligheter genom åren, eller kanske inte just alla, men tillräckligt många. Och vad har blivit bättre av det? Inget. För livets frågor är som en bergodalbana. Ena stunden är man på svarens topp i tron att man fattat hur saker och ting ligger till. I nästa stund hittar man sig själv nere i dalen of no explanation och det som nyss sågs så självklart klart är bara dimma och smog. Efter några varv i den där bergbanan har jag tagit en paus ett tag. Så skönt.
Läste någonstans, kan ha varit i gatstenen på drottningatan, att det här är en del av vår naturliga utveckling (eller förfall) I tjugoårsåldern tror man att man förstått hur allt ligger till och när man är 40 så inser man att man inte fattat någonting. Det fanns ett utvecklingstadie (förfallstadie??) kring 30 också men det kommer jag inte ihåg något om. Det spelar ju dock alldeles ingen roll eftersom jag mentalt verkat ha passerat förbi och ligger före min tid.
Men... nu har jag börjat läsa en bok av en av min favoritkloka män Niklas Piensoho så kanske kommer någon liten tanke snirkla sig fram ändå. Vi får se...
/m
Läste någonstans, kan ha varit i gatstenen på drottningatan, att det här är en del av vår naturliga utveckling (eller förfall) I tjugoårsåldern tror man att man förstått hur allt ligger till och när man är 40 så inser man att man inte fattat någonting. Det fanns ett utvecklingstadie (förfallstadie??) kring 30 också men det kommer jag inte ihåg något om. Det spelar ju dock alldeles ingen roll eftersom jag mentalt verkat ha passerat förbi och ligger före min tid.
Men... nu har jag börjat läsa en bok av en av min favoritkloka män Niklas Piensoho så kanske kommer någon liten tanke snirkla sig fram ändå. Vi får se...
/m
Antingenellerkvinnan.
Ibland har jag inga mellanlägen. Idag är en sådan dag. Och igår. Och förrgår. Och ett par tre veckor bakåt i tiden...
När jag väl har tagit tag i något så kan ingenting få mig att sluta. Städa, röja, sortera, packa, möblera, göra om... Det blir som en liten mani och jag kan inte hejda mig. Skulle behöva vara där just nu, i gungeliflowet, för min nya lägenhet, som jag verkligen gillar, ser ut som hej kom och hjälp mig (som mn mor skulle sagt). Men min startsträcka är ibland lite trög. Rumpan sitter fast med sirap i soffan och kaffet är så gött! Rummet är fullt med kartonger och svarta soppsäckar (det bästa som hänt i flyttsamanhang) och jag fattar inte vart allt ska få plats. Tror jag hade plats för mer skräp i mitt korridorsrum är på mina stora 36 kvadrat. För på öppna kvadratmeter kan man inte ställa skor som man aldrig använder, slänga vindjackor och träningskläder eller sprida sina kritor (varför har jag dem) och pysselopapp-saker.
Ah, nu lyfter jag på rumpan. Misären måste få ett slut!
/m
När jag väl har tagit tag i något så kan ingenting få mig att sluta. Städa, röja, sortera, packa, möblera, göra om... Det blir som en liten mani och jag kan inte hejda mig. Skulle behöva vara där just nu, i gungeliflowet, för min nya lägenhet, som jag verkligen gillar, ser ut som hej kom och hjälp mig (som mn mor skulle sagt). Men min startsträcka är ibland lite trög. Rumpan sitter fast med sirap i soffan och kaffet är så gött! Rummet är fullt med kartonger och svarta soppsäckar (det bästa som hänt i flyttsamanhang) och jag fattar inte vart allt ska få plats. Tror jag hade plats för mer skräp i mitt korridorsrum är på mina stora 36 kvadrat. För på öppna kvadratmeter kan man inte ställa skor som man aldrig använder, slänga vindjackor och träningskläder eller sprida sina kritor (varför har jag dem) och pysselopapp-saker.
Ah, nu lyfter jag på rumpan. Misären måste få ett slut!
/m
