malinskan

Har just kommit hem från en underbar nästan hel vecka i Portugal.
Så pang hem, tvätta, laga mat, till akuten med en sjukis, sova en sväng och iväg med färjan till Göttland.
Vad är det första jag gör när jag installerar mig i lägenheten? Jo, filar fötterna, smörjer in domsamma, peelar läpparna och lägger mig på soffan. Inte så festliga malin.
Men nu, nu är jag grymt redo att vaska cola i visbys alla barer.
Nu kör vi!
/m

Flädersaft under produktion är nästan lika vacker som den färdigaställda saften är god. 
Den nygjorda och ännu outspädda saften ser den närmast ut som urin. Inte så koncentrerad urin utan mer som om man druckit ganska bra under dagen. Det ligger små påsar innehållande just ovanstående i min frys. Tjejen jag delar frysen med kommer nog utbrista "wtf" om hon råkar få syn på dem.
MEN vad gött det är! Med flädersaft alltså.
/m

Under min utbildning till barnmorska satt jag en gång på en föreläsning om CTG. Det är en teknik man använder inom förlossningsvård för att bla följa barnets hjärtverksamhet under förlossningen.  Föreläsningen gick ut på att lära sig tolka olika paramentrar på CTG-remsor för att förstå hur barnet mår där inne i magen på sin färd ut i stora världen.  Jag misstänker att vår föreläsare använde sig av skämselpedagogik för att få oss att förstå vikten av att kunna tolka CTG eftersom han kom dragandes med remsa efter remsa som skulle få vilken barnmorska som helst att tappa andan vid blotta åsynen.  Gång på gång avslutade han sin förklaring kring den granskade kurvan med ” och det här barnet dog” eller ”det här barnet blev hjärnskadat” eller ”det här barnet mådde INTE bra men blev sedan bättre” eller ” dethär barnet fick ligga i respirator och jag tror hon klarade sig”. Det var fler än en liten elev i klassen som allvarligt funderade över sitt yrkesval efter den föreläsningen.  Ingen hade ju minsta lust till att spendera resten av sitt yrkesverksamma liv med att oroa sig över att det hela tiden troligen skulle gå käpprätt åt skogen så fort man satte sin fot på jobbet.

Jag kommer inte ihåg så hemskt mycket av den där föreläsningen. (Har dock drillat mina CTG-kunskaper på annat håll) Var väl precis som alla andra stackars klasskamrater för skakad av de pedagogiska exemplen för att kunna sortera in någon som helst ny kunskap.  Men en sak kommer jag ihåg. Och det var när föreläsaren plötsligt citerar muminmamman och säger  ”Allt kan hända, därför är jag lugn”. Jo tack, att allt kan hända, det hade vi nog redan förstått. Men lugn för det? Orimligt. Sen gick det upp för oss. Man kan inte gå och oroa sig och tro att varenda förlossning ska gå åt pipan bara för att risken finns. Då skulle man bli ett litet vrak på en vecka. Plus att man skulle oroa sig väldigt mycket i onödan eftersom de allra allra flesta förlossningar går så vansinnigt bra!  Bättre att jobb i motsatt anda och beväpna sig med kossans lugn tills något händer. Och när det händer, då tar man sig an problemet med hull och hår. Tänker att livet är lite som att jobba med förlossningsvård….  Det är ingen idé att jag går och oroa mig.  Faran kommer när det kommer. Fram tills dess tänker jag vara lugn.

Tack till Ingemar Ingmarsson och Muminmamman.

/m