malinskan

Har nu överlevt en vecka och en dag på egna ben som barnmorska. Det är roligt men känns vingligt på benen. När jag skulle gå mitt första pass hade jag mardrömmar om att jag skulle få gå på snitt eftersom jag inte gjort det under mina intro-veckor. Kändes inte så stabilt helt enkelt. Självklart så har förmiddagspersonalen laddat med en riktigt fin och snitt-förberedd mamma när jag kommer till jobbet. Fick med mig en till barnmorska upp på operation som kunde vara lite moraliskt stöd men jag och undersköterskan som också gjorde sin första dag utan snitt i bagaget klarade biffen fint. Väl nere på avdelningen ingen så var det dags igen. För snitt alltså. Man undrade ju lite om det var ett skämt men icke. Bara att fixa iordning och knata upp igen. Denhär gången var jag så trött due to brist på mat att jag inte orkade vara minsta nervös och allt flöt på fint. Jag fick till och med assistera på operationen eftersom det bara var en läkare med. Kul kul och efter min första "riktiga" dag så var garanterat min snitt-rädsla botad. Bring them on bara!!! Åh, måste även få ge en guldstjärna till en av mammorna som kom med kinamat till mig på kvällen innan jag skulle gå hem! Min lycka visste inte ens vad den hette efter ett helt pass utan föda. Vilken ängel!!
Så tja, nu har en vecka förlutit och jag har pysslat med lite av varje, BB-avdelning, akutrum, amniotomier och sugklockor. och mycket skratt.  Det är kul, läskigt, rushigt och spännande och jag har en bra känsla. Jag tror det kan bli bra dethär......
kram/m

En vän berättade för ett tag sedan för mig att hon dagarna innan hon får mens brukar bli ledsen, tycka att hon är ful och att hon inte ha några vänner.  Jag hävdade lite kaxigt att det inte brukar märkas så mycket på mig vart jag än befinner mig i min cykel. Nä just det. Man glömmer så fort och att människan för länge sen slutat lära sig av historien är ju allmänt känt.

 Morgonen börjademed att jag undrade hur i hela världen jag skulle överleva denna miserabla dag. Hävde i mig lite kaffe och kände mig sedan något bättre. Väl på jobbet tyckte jag att jag fått för lite patienter. Tror chefen att jag inte kan mitt jobb eller? Är jag en värdelös baby-pooper-assistant? Så måste det vara. Jag har avslöjats som förlossningens bluff som inte kan förlösa och kommer nu få dras med redan förlösta patienter och deras himla bebisar hela sommaren! Hemma igen så gick jag och köpte korv och rostad lök. Blev sugen på en cider men la ner 2 i korgen för att det inte skulle se så sorgligt ut med en stackars ensam cider på rullbandet. Som om jag inte har några vänner som vill dricka cider och äta korv och rostad lök med mig! Fösökte låna en laptop av en kompis för att kunna se en sorglig film i min ensamhet i kväll. Det är väl ingen som vill hänga med en dysterkvist som jag som dessutom ska upp tidigt till sitt jobb som hon inte behärskar i morgon bitti? Men sen händer det otroliga. Andgun frågar om jag vill titta på film med henne i kväll. OM jag vill! Kan knappt hålla tårarna tillbaka när hon presenterar titlarna på de båda romantiska filmerna hon står och väljer mellan. Blödigare och mer patetisk dag får man leta efter....

Visste ni att en anledning till att så lite medicinsk forskning är gjord på kvinnor är att kvinnan anses vara oförutsägbar och svajig både fysiologiskt och psykiskt!?? Vet inte det jag. Man har ju hört att vissa brudar kan vara lite nyckfulla och premenstruella. Men inte jag inte.
kram /m

Har just strosat hem från en promenad med Andgun (min vara trogen använder jag mig av smeknamn här på bloggen så ingen känner sig nämnd, glömd eller utlämnad.)Förutom mina bröder då, de är vana att bli sammankopplade med mig via blodsband.)  Under strosen växlade jag mellan att fundera på hur jag på ett smidigt sätt skulle kunna bli en rackare på Monopol så här i lite sen ålder, till att undra varför jag aldrig varit bra på stratergispel, till att bli lite smått bitter över att igen tvingade mig att spela Monopol som liten tills jag kunde spela skiten ur alla i bekanskapskretsen! Jag tänker nämligen att behärskar man detta spel så är man kanske lite bra på dethär med stratergi, köpa, sälja, spara, låna, få pengar att växa, inverstera ect. Det är inte jag. Men jag skulle behöva vara. En sak som jag tycker är tråkig med att vara singel är nämligen att vara ensam med sånna där stora saker i livet som att besluta vart man ska bo, köpa, hyra, hus, lägenhet och ta lån. Hade varit bra att dela sådanna brydderier med någon annan. Jag hade ju glädjen att dela ett par dejter med en grabb som verkade ha koll på sådanna saker, men honom har jag inte hört av och kan således inte förlita mig på hans kunskap på området. Nu är jag inte i tagen att flytta eller så men mitt kontrakt här löper ju trots allt ut om 2,5 år och kanske vill jag inte dela kök i all evighet även om det är toppen nu. Tror även att mitt eventuella stundande soffköp har ett finger med i spelet. Varför ska en stor affär som att köpa soffa (och framför allt, att transportera soffan) bara vila i mina händer. Och steget från att köpa soffa till att köpa lägenhet eller hus är som ni förstår inte alls långt. Eftersom jag på senare tid börjat tänka att jag skulle få ett ganska bra liv även om jag levde som singel (man kan tro att det skrivs med bittra fingrar, men så är det icke. Tro mig.)  så måste jag hitta ett sätt att klara av alla dessa stora tunga ärenden som väntar i livet. Kanske kan någon hjälpa mig med en Monopolkurs för att ge mig en puff i rätt riktning...?
kram och gonatt/ m

Hade redan innan jag läste din kommentar funderat lite kring frågan om vem man tillåter sig att bli influerad av. Och sen kommer du och slår huvudet på spiken. (eriks kommentar om blondinbella finns att läsa på föregående inlägg) Redan som hyfsat ung flicka hade jag tankar kring frågan då jag lite nu som oftast läste tidningen veckorevyn. Såg den som lite trevligt tidsfördriv men insåg samtidigt att den var full av ganska mycket skit och försökte tala om för lilla malin hur hon skulle vara för att duga och vara en allmänt lyckad tonåring. Visst, man kan läsa saker och ta avstånd från innehållet men frågan är hur mycket det ändå påverkar ens sätt att tänka, i detta fallet om mig själv. Som texten lyder i den gamla goa dängan:  "God above invade my soul, i become what i behold". Det jag vilar mina gröna på, eller lånar mina öron till, påverkar mig nog i högre grad än jag vill tro. Jag blir fridfull och lugn av att blicka ut över öppet hav. Jag blir arg, ilsken och på krigsstigen då jag lyssnat på truddilutten "that bitch have to die" (eller hur den nu går, men jag tror du fattar poängen). Eller kanske är jag en extrem känslomänniska som påverkas så av intryck runtomkring mig. Men det finns det inte så många andra tecken på....

Någon jag gärna låter mig influeras av är den kloka mannen Tomas Sjödin som jag var och lyssnade på i helgen som gick. Mer ödmjuk människa inför livet får man leta efter och jag önskar jag kunde lära mig att, liksom han inte bli bitter av det grymma som händer i livet utan lära sig något bra av det. Så, när jag i kväll gick ut till tv-soffan för att titta på sex and the city så tog jag med Tomas bok "eftervärme" (rekommenderas varmt) och läste i reklampausen. Bra och dålig input för kvällen är därför lika med plus minus noll :)
Ha det gott brodern min.
kram /m

...... inspirationen alltså. Tror jag i alla fall. Dethär får bli en testomgång för att se om jag pallar trycket. Bloggen Malinskan har legat med näsan kring vattenytan och flämtat länge länge nu, pockat på min uppmärksamhet lite nu och då men jag ska villigt erkänna att jag inte brytt mig så mycket om dess kippande efter andan. Tills igår. Man kan ju undra vad som fick mig att åter vända mitt fokus mot den stackarn. Jag vågar nästan inte erkänna det men jag gör det ändå. Dels så följer jag min brors blogg erikalnervik.blogg.se med största glädje eftersom han ofta får mig att le. Det är såklart inget jag skäms över - tvärtom. Erik är en av mitt livs två stoltheter. Mer pinsamt är att jag de sista 3 dagarna haft stenkoll på sveriges största blogg - www.blondinbella.se. Blev liksom lite nyfiken på vad en 17-årig tjej skriver som är så intressant att 300 000 pers läser den. Innehållet gjorde mig något besviken. Den handlar mest om smink, att dricka alkohol innan man är 18, fest och vilka nya kälder bella köpt och hon frågar sina läsare om röda sneakers, jeans, vit topp och hästsvans är ok en ledig dag (??!) Inte så illa intressant. Hon marknadsför dessutom lite olika produkter som hon personligen valt ut och som man kan köpa via hennes företag. Igår var det en concealer som tog slut på bara några timmar. Det är väl detta som fashinerar mig mer än innehållet i hennes blogg, att hon verkar vara en rätt slipad äffarskvinna trots sina ynka 17 år. Ganska imponerande. Eftersom bella är så himla smart så kommer ni nog snart se mig knata runt i röda sneakers, jeans, vit topp och hästsvans på mina lediga dagar. På återseende!

Kram / m - ikädd prickiga tofflor, jeans, rosa topp och hästsvans på sin lediga dag. Toppen eller botten? Vad säger du?