Abstinens
Kanske är det bra att vänta några dagar med att knyta banden med comhem. Låta avgiftningen ta den tid den tar liksom. Det kanske jag tjänar på i det långa loppet...
/m
farväl
| Ikväll är sista kvällen i lägenheten. De sista dagarna har varit ett virvel av plugg och packning och jag har undrat varför jag överhuvudtaget äger några saker alls. Skulle va så mycket smidigare att flytta om man inte hade det. En kudde och en filt och - iväg! Det var riktigt smärtsamt när jag jag stod med alla mina anteckningar fårn ssk-utb i handen och övervägde om de skulle slängas eller ej. Jag har ju släpat med mig dem i alla andra flyttar så varför inte en gång till? Detta vägdes mot att slippa släpa på dem någon mer flytt någonsin igen. Det senare vann, med en liten kompromiss. Jag fick behålla anteckningarna fån VOA 412 där mina fina avmålningar av bla njurens filtration och reabsorption finns med. Den gick bara inte att skiljas från. Denna dag har piffats upp rejält av att få träffa Junan! Det var inte igår man såg den donnan. Kul. Nu på kvällen var jag dessutom på en asgo konsert i globen med en hejjans massa gospel. Och rikitgt bra var det med. Då tackar jag och lght 1408 för oss. På återseende i lght 309 - någon annanstans i stan. /m |
onsdag
| Jag undrar varför det är så svårt för mig att tänka positiva tankar på morgonen. Är jag en allmänt negativt lagd person? Alla mina mornar börjar (fram tills nu nyligen när vändpunkten kom) ju med negativa intryck och uttryck om hur ogärna jag vill gå upp. Det är ju tragiskt. Visst, jag kanske är en person som kan oroa mig lite i onödan. Men det är väl inte detsamma som att vara negativ? Jag vill inte vara en negativ person. Låt oss kalla det realistisk i stället. Men....jag kan ju knappas hävda att mina morrontankar kan kallas realistiska.... Hm... Ska krypa ner i min säng med två olästa nummer av allt i hemmet. Passar ju fint såhär i flyttider. /m |
Morgonpigg - jag?
| Hoppet om att jag kanske en dag kan bli en morgonmänniska har inte slocknat. Lilla lågan pustar och flämtar för att hålla sig vid liv. Jag fick ett tips av min mor innan jag lämna jönne. Det innebar att jag, när klockan ringer och jag vill ligga kvar i sängen ska tänka "Nu ska jag ligga här lite till och vakna till lite, jag ska ligga här och vakna." Fokus i sammanhanget ska ligga på ordet vakna. När min klocka ringer brukar min tankar alltid väldigt konsekvent sticka iväg i banor som "jag vill somna om, jag vill sova, det kan inte va sant, nej, sova bara lite till, JAG VILL INTE GÅ UPP!" Jag tyckte att mors förslag var ganska dumt till en början. Men nu har jag provat 2 mornar och jag tycker mig se en förändring till det positiva i mitt morgonhumör. Tror dock att jag behöver vänja min hjärna vid dessa vakna-tankar lite succesivt och träna ordentligt. Det tar tid att lära om. Men skam den som ger sig. Jag ska bli morgonpigg......snart...när som helst nu! /m |
Veckans tips...
Själv har jag lämnat växjö idag. Vet inte hur jag ska klara mig själv i en lägenhet nu efter att ha spenderat sommaren med johan och kristina som deras inneboende och parasit.,,,, Det kommer bli så tomt och trist.
Nu ska det bli Samuel Ljungblad på en regnig vätterstrand.
Chip!
/m
Blir inte alltid som man tänkt sig...
Idag tänkte jag att jag skulle gå en promenad i smålands vackraste bokskog som finns här i stan. Men det gjorde jag inte. Istället var jag hemma och hade ett riktigt storbak med bullar kakor och muffins. Livet kan ta överraskande vändningar ibland. Efter lite fika med johan och kristina tänkte jag avverka elva-kilometarn i fyllerydsskogen. Det är inte alltför ofta jag orkar ta mig ända dit för att springa men nu föll andan på. Gla i hågen cykla jag dit och precis när jag börjat lunka på så kom de största regndroppar jag skådat och kastade sig över mig. Tänkte att det nog bara skulle komma en lite skur så jag fortsatte. Vädret är ju ombytligt nuförtiden. Men när jag var så blöt att jag inte kunde bli blötare ens om jag hoppade och dansade genom vattenpölarna (det gjorde jag inte, men jag vill bara beskriva hur blöt jag var) så beslöt jag mig för att det inte skulle bli elva km denhär dagen. Jag vände. Och sprang fel. Typiskt, tänkte jag skrattande för mig själv. Är det nån som springer vilse i skogar så är det jag, speciellt om det regnar, då är det verkligen jag. Men när jag chansat i ett par korsningar för mycket så tyckte jag inte att det var roligt längre. Det var bara blött och kallt. Efter ett tag kom jag i alla fall tebax till cykeln min och kunde ta mig hem. Väl hemma igen sken solen från en klarblå himmel och jag kunde hänga ut mina urvridna kläder på tork och få lite mat i magen. Får planera in en ny runda i Fylleryd i veckan. Vad vill jag då säga med detta? Jo, att livet blir inte alltid som man tänkt sig men oftast blir det bra ändå i slutändan. Eller, att den som ger sig ut för att springa precis post-förkylning, kanske får vara beredd att sota för det.
En tanke för en dag som denna...
"I am here for a purpose and that purpose is to grow into a mountain, not to shrink to a grain of sand. Henceforth will I apply all my efforts to become the highest mountain of all and I will strain my potential until it cries for mercy."
En tankeställare de dagar då man lätt tappar fokus på vad som är viktigt här i livet.
/m
Chipp...
Ikväll har jag fått lära mig att man inte ska ha folie runt bananen när man grillar den, för då blir den inte grillad utan kokt. Kokt banan har isf funkat mycket bra för mig genom alla tider. Jag tänker fortsätta "koka" min grillbanan.
Nu är jag trött. Kan nog slumra nu....
/m
Männen i mitt liv
SMM-fans sökes
/m
