Non thinking century

För den som undrar varför inläggen uteblivit på senare tid så ligger förklaringen i att jag har slutat tänka. I alla fall för ett tag. Inget tänkande -  ingen blogg. Det säger ju säg självt. Hualigen. Jag tycker jag har tänkt för mycket på alla livets bekymmer och egendomligheter genom åren, eller kanske inte just alla, men tillräckligt många. Och vad har blivit bättre av det? Inget. För livets frågor är som en bergodalbana. Ena stunden är man på svarens topp i tron att man fattat hur saker och ting ligger till. I nästa stund hittar man sig själv nere i dalen of no explanation och det som nyss sågs så självklart klart är bara dimma och smog. Efter några varv i den där bergbanan har jag tagit en paus ett tag. Så skönt.
Läste någonstans, kan ha varit i gatstenen på drottningatan, att det här är en del av vår naturliga utveckling (eller förfall) I tjugoårsåldern tror man att man förstått hur allt ligger till och när man är 40 så inser man att man inte fattat någonting. Det fanns ett utvecklingstadie (förfallstadie??) kring 30 också men det kommer jag inte ihåg något om. Det spelar ju dock alldeles ingen roll eftersom jag mentalt verkat ha passerat förbi och ligger före min tid.

Men... nu har jag börjat läsa en bok av en av min favoritkloka män Niklas Piensoho så kanske kommer någon liten tanke snirkla sig fram ändå. Vi får se...
/m

Antingenellerkvinnan.

Ibland har jag inga mellanlägen. Idag är en sådan dag. Och igår. Och förrgår. Och ett par tre veckor bakåt i tiden...
När jag väl har tagit tag i något så kan ingenting få mig att sluta. Städa, röja, sortera, packa, möblera, göra om... Det blir som en liten mani och jag kan inte hejda mig. Skulle behöva vara där just nu, i gungeliflowet, för min nya lägenhet, som jag verkligen gillar, ser ut som hej kom och hjälp mig (som mn mor skulle sagt). Men min startsträcka är ibland lite trög. Rumpan sitter fast med sirap i soffan och kaffet är så gött! Rummet är fullt med kartonger och svarta soppsäckar (det bästa som hänt i flyttsamanhang) och jag fattar inte vart allt ska få plats. Tror jag hade plats för mer skräp i mitt korridorsrum är på mina stora 36 kvadrat. För på öppna kvadratmeter kan man inte ställa skor som man aldrig använder, slänga vindjackor och träningskläder eller sprida sina kritor (varför har jag dem) och pysselopapp-saker.
Ah, nu lyfter jag på rumpan. Misären måste få ett slut!
/m

Göttland

Hemma från mitt Göttland!
En av de bästa dagarna var jag ute med mopparna och mina flickor. Vi njöt av friheten de gav oss och körde så det susa i kjolarna.



not so festlig jag

Har just kommit hem från en underbar nästan hel vecka i Portugal.
Så pang hem, tvätta, laga mat, till akuten med en sjukis, sova en sväng och iväg med färjan till Göttland.
Vad är det första jag gör när jag installerar mig i lägenheten? Jo, filar fötterna, smörjer in domsamma, peelar läpparna och lägger mig på soffan. Inte så festliga malin.
Men nu, nu är jag grymt redo att vaska cola i visbys alla barer.
Nu kör vi!
/m

Saftar






Flädersaft under produktion är nästan lika vacker som den färdigaställda saften är god. 
Den nygjorda och ännu outspädda saften ser den närmast ut som urin. Inte så koncentrerad urin utan mer som om man druckit ganska bra under dagen. Det ligger små påsar innehållande just ovanstående i min frys. Tjejen jag delar frysen med kommer nog utbrista "wtf" om hon råkar få syn på dem.
MEN vad gött det är! Med flädersaft alltså.
/m

Allt kan hända, därför är jag lugn

Under min utbildning till barnmorska satt jag en gång på en föreläsning om CTG. Det är en teknik man använder inom förlossningsvård för att bla följa barnets hjärtverksamhet under förlossningen.  Föreläsningen gick ut på att lära sig tolka olika paramentrar på CTG-remsor för att förstå hur barnet mår där inne i magen på sin färd ut i stora världen.  Jag misstänker att vår föreläsare använde sig av skämselpedagogik för att få oss att förstå vikten av att kunna tolka CTG eftersom han kom dragandes med remsa efter remsa som skulle få vilken barnmorska som helst att tappa andan vid blotta åsynen.  Gång på gång avslutade han sin förklaring kring den granskade kurvan med ” och det här barnet dog” eller ”det här barnet blev hjärnskadat” eller ”det här barnet mådde INTE bra men blev sedan bättre” eller ” dethär barnet fick ligga i respirator och jag tror hon klarade sig”. Det var fler än en liten elev i klassen som allvarligt funderade över sitt yrkesval efter den föreläsningen.  Ingen hade ju minsta lust till att spendera resten av sitt yrkesverksamma liv med att oroa sig över att det hela tiden troligen skulle gå käpprätt åt skogen så fort man satte sin fot på jobbet.

Jag kommer inte ihåg så hemskt mycket av den där föreläsningen. (Har dock drillat mina CTG-kunskaper på annat håll) Var väl precis som alla andra stackars klasskamrater för skakad av de pedagogiska exemplen för att kunna sortera in någon som helst ny kunskap.  Men en sak kommer jag ihåg. Och det var när föreläsaren plötsligt citerar muminmamman och säger  ”Allt kan hända, därför är jag lugn”. Jo tack, att allt kan hända, det hade vi nog redan förstått. Men lugn för det? Orimligt. Sen gick det upp för oss. Man kan inte gå och oroa sig och tro att varenda förlossning ska gå åt pipan bara för att risken finns. Då skulle man bli ett litet vrak på en vecka. Plus att man skulle oroa sig väldigt mycket i onödan eftersom de allra allra flesta förlossningar går så vansinnigt bra!  Bättre att jobb i motsatt anda och beväpna sig med kossans lugn tills något händer. Och när det händer, då tar man sig an problemet med hull och hår. Tänker att livet är lite som att jobba med förlossningsvård….  Det är ingen idé att jag går och oroa mig.  Faran kommer när det kommer. Fram tills dess tänker jag vara lugn.

Tack till Ingemar Ingmarsson och Muminmamman.

/m


!

Jag var och hängde runt i hinderbanan bakom Karlberg igår kväll. Ok, ville bara få det sagt.
/m

Listan med stort L

Ostrukturerad som jag är så brukar jag och mitt liv ta hjälp av listor av olika slag för att underlätta min vardag. Städlista, inköpslista, telefonlista, viktiga-saker-lista osv. Listan med Big L skrivs kring nyår och innebär att jag tänker igenom vad jag vill lära mig, göra och uppnå under året som kommer, skriver ner det och kör på så gott jag kan. I slutet på året gör jag någon slags utvärdering. Blir glad för det som gick bra men slipper straff för det som sket sig.      

För 2009 såg listan med snabbutvärderingen ut såhär:

Åka till Gotland – Ja det gjorde jag och det gillade jag. Andrea var min vapendragare.

Bli en bättre barnmorska - här fanns några underpunkter med målbeskrivningar, redovisas ej i sin helhet, men det gick bra. Har nu nya mål i sikte på den här punkten.

Sticka mer, eller, börja sticka. -  Vet inte vad det kom ifrån men det blev i alla fall inget av det. Inget jag ångrar.

Umgås mycket med mina vänner  -  Jaaa det har jag gjort och fortsätter gärna ett bra tag till. För mina vänner  gillar jag och klarar mig dåligt utan.

Åka till Korsika -  Ja, med Erica och Putte. Bad, klippor, snorkling, ridning och go mat och Sangria.

Dejta lite titt som tätt -  Ja det gjorde jag, tyckte det var kul ett tag tröttnade, la det på is.

Lära mig spela gitarr – Nja, trodde jag skulle ha all tid i världen för det, lånade en gitarr och lärde mig några ackord. Jobbar vidare på den.

Hitta min grej i livet – Felet med denhär punkten är att den är för otydlig. Jag vet inte vad jag menar eller vad jag vill uppnå. Känns dock fortfarande som något jag skulle vilja nå en dag….

 Listan för 2010 ser annorlunda ut:

Tänk inte så mycket som du brukar och njut av livet PUNKT.
Det ser ljust ut inför delutvärderingen i juli.
/m

 


Yrvaken blogg

Jaha, nähä. Här var det stiltje må jag säga.
Jag har haft en skön helg i ett regnigt stockholms skärgård med fina människor. Det gav mig mersmak på semester. Semester är min grej. Får se hur mycket flyga det blir för min del i sommar. Kanske att jag kommer hålla mig mer till mark-och sjöburna färdmedel nästa gång jag reser. Inte för att jag klagar på att få förlängda resor men det blir lite mycket för mina stackars nerver.
I sommar ska jag tillbaka till Göttland. Kanske blir det då en uppföljare på den spanska-teckenspråks-undervisnings-videon jag spelade in i fjol. Vg se länken nedan.
http://www.youtube.com/watch?v=peb1Q4auQ2o
/m

Ja just det..

.... jag är ju hemma igen. I Sverige och på St Eriksplan, denna fantastiska plats på jorden. Håller på att packa igen för en flytt tillbaka till Mitt Rum. Packar och lyssnar på denhär tjejen: http://www.myspace.com/lenamalmborg Jag blir så gla när jag lyssnar på henne. Och känner mig lite stark gör jag med. Som om jag skulle klara av allt i hela världen. Kanske tom en dag kunna spela ett F-ackord på min lånade gitarr.
/m

Människor människor...

Det finns så många fina människor. Jag har fått träffa flera av dem de senaste dagarna under min lilla fångenskap i NY.
En man på T-banan förhörde sig om vår situation och vi berätta att vi hittat ett hostel som vi tänkte bo på tills vi får åka hem. Ja, det tyckte han ju lät bra. Men han var lite bekymrad över att vi inte lyckats reservera något rum över internet och således inte var helt säkra på att vi skulle får plats där. Det ordnar sig, försökte jag försäkra honom om. Vi klarar oss fint. Ok. Han stod länge och funderade. Men är ni säkra på att ni kommer kunna bo där? Vi bara log. Säkra säkra. Det har vi väl märkt att man inte kan vara vad det gäller något så nja. Inte helt. Men att vi skulle klara oss, det visste vi allt. Mannen var inte övertygad av vårt svar och rota fram sitt visitkort ur väskan. OM ni inte har någonstans att bo så ringer ni mig. Jag och min fru har ett extra rum hemma. Ring bara. Lämna ett meddelande om jag inte svarar.
Det är ju så fint så jag inte vet vad! Hjälpsamma människa! Kanske är det på grund av att det finns sådanna personer som Chris som man vet att man alltid kommer klara sig. Omutifall allt annat skiter sig.

Sitter nu på min säng på mitt hostel och behöver inte ringa Chris men är mycket tacksom för att generösa människor som han finns.

/m - i sverige 25e


Lennox Lounge

Om jag ska rekomendera ett enda ställe i Nju jååårk att gå till så blir det Lennox Lounge i Harlem. Kanske världens mest fantastiska ställe. http://www.lenoxlounge.com/ På söndagkvällar har de open mic då man kan njuta av musiker och sångare av klass må jag säga. En skön blandning av olika människor som kommer dit med sina noter i hand (musikerna kan såklart allt och behöver inte några illa noter) sätter sig med en drink och njuter av varandras sällskap och musik. Som min bordsgranne sa: Det är som karaoke fast med stil. Precis så! Och med den skillnaden att det är livemusik och de har den gulligaste servitrisen man kan kan tänka sig.  
Jag njöt i stora mått. Gå dit och gör det du med!
Hej! /m

 


Till dig från NY with love

Dagarna går fort och jag fortsätter kolla in NY. Det är grymt att vara här och jag njuter av stan. Liiiite grus i allt det goa är dock ovissheten angående om vi kommer kunna ta oss hem på tisdag. Jag har ju många gånger sagt att jag hellre skulle vilja fira min 30-års dag i NY än hemma. Nu när det kanske blir så ångrar jag mina ord. Vill gärna hem enligt planerna men det är ju inte mycket vi kan göra för att påverka det så vi gillar läget (och kollar möjliga flyktvägar till Europa och rekar vandrarhem och efterforskar rätten till ersättning från flygbolaget oooom utifall vi skulle bli strandade :)) tills vi vet något.
Senaste dagarna har vi strosat mycket. Härom dagen i Williamsburg och Brooklyn och sen över Brooklynbridge över till Manhattan. Det ska man göra när man är turist och jag förstår verkligen varför. Manhattan skyline är finfin på kvällen.
Igår var vi på MoMA och en av favoriterna där ses nedan. Lichtenstein.
Favoriten från idag är nog en klassisk cupcake som vi åt på ett mysigt litet café innan dagens promenad längs Hudson River började. Vacker, söt och sliskig. Som sig bör. En bra start innan man tar sig an Frihetsgudinnan och Ground zero.
chip /m










Hotande aska!!

Vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta jag. Men kommer nog bestämma mig för att le och åka till Williamsburg om ett litet strax.
Sist jag var på två veckors semester så drog den ut på tiden med en vecka pga demonstrationer i Bangkok och jag och Andrea kunde inte komma hem trots insde-kontakter i flygbranchen. Efter en solig och härlig extravecka i Thailand kom vi i alla fall hem via Malaysia och jag minns att jag var väldigt nöjd med att vi blev fast just i Thailand som är så billigt och väldigt lätt att resa i. Tänk om vi hade varit i Nju Jåårk, minns jag att jag tänkte. Det hade ju blivit lite klurigare rent ekonomiskt att stanna där en vecka längre än planerat.
Idag är jag på semester i NY och askan ligger tydligen tjock över London och inga flyg lyfter därifrån. Behöver kanske inte nämna det men jag ska via London på vägen hem, såklart. Det låter ju mest logiskt att dendär askan kommer lägga sig tills jag ska hem på tisdag. Men logiken går inte alltid segrande ur alla strider så jag vet inte jag....
Vi säger som så att vi ses när vi ses.



Dethär är mitt favoritinköp hittills. En liten skylt.
Annars har jag shoppat lite kläder på samma sätt som min far skulle gjort:
Hittade ett fint linne, så jag köpte två. Hittade fina trosor, så jag köpte sex. Hittande den fina skylten ovan och köpte tre. Lika bra.
Eller förresten. Mitt bästa köp är biljetten till Fantomen på Operan igår kväll. Om alla människor fick en musikal på Broadway varje vecka så skulle världen se mycket bättre ut. Om du frågar mig.
/m

Central Park

 En liten saga mitt på Manhattan
                                                                                                    
 Mycket vilsam dag i solen vare.





RSS 2.0